Typer av kända cyberattacker i detalj fram till 2023

För att framgångsrikt försvara sig mot cyberattacker och risker är det avgörande att förstå deras egenskaper och handlingar. De viktigaste kategorierna av cyberattacker är SQL-injektion, Cross-Site Scripting och Denial of Service (DoS). I den här artikeln kommer vi att utforska dessa viktiga cybersäkerhetsproblem.

SQL-injektionsattacker

SQL möjliggör kommunikation med data som lagras i databaser, oavsett om de lagras lokalt eller hostas på fjärrwebbservrar. Detta språk gör det möjligt för oss att extrahera och ändra information med hjälp av skript eller små program. Många servrar som lagrar information för tjänster eller applikationer förlitar sig på SQL.

Som OPSWAT förklarar riktar ett SQL-injektionsangrepp in sig på dessa servrar och använder skadlig kod för att extrahera lagrade data. Denna situation kan bli särskilt oroande om de lagrade uppgifterna innehåller privata kundinformationer, såsom kreditkortnummer, användarnamn, lösenord eller klassificerad information.

Några vanliga exempel på SQL-injektion består av:

1. Att komma åt dolda data innebär att ändra en SQL-fråga för att ge extra resultat.
2. Störning av applikationslogik genom att modifiera en fråga för att störa applikationens avsedda funktion.
3. UNION-attacker möjliggör datahämtning från olika databastabeller.
4. Undersöker databasen för att samla information om dess version och organisation.
5. Blind SQL-injektion, där kontrollerade frågeresultat inte visas i applikationens svar.

Cross-Site Scripting (XSS)

I denna typ av cyberattack är användaren målet istället för servern, eftersom attacken utförs i användarens webbläsare när de kommer åt den, inte på själva servern. En metod för sådana cross-site-attacker är att injicera skadlig kod i en kommentar eller ett skript som körs automatiskt. Cross-site scripting-attacker kan allvarligt skada en webbplats rykte genom att äventyra användarinformation utan att lämna någon spår eller indikation på skadlig aktivitet.

Cross-site scripting (XSS) är en form av cyberattack där illvilliga personer injicerar ett skadligt skript i en webbplats som sedan behandlas och körs. Denna attack är typiskt beroende av webbplatsens förtroende för användardata och innebär att en URL som innehåller den skadliga payloaden skickas till målpersonen. Huvudmålet med XSS-attacker är att stjäla personlig data, sessionscookies och använda social ingenjörskonst, bland andra mål. Det finns tre huvudtyper av XSS-attacker, och vi kommer nu att diskutera varje typ och de steg som behövs för att skydda oss mot dem:

• Reflekterad Cross-Site Scripting: En reflekterad XSS-attack injicerar vanligtvis nyttolasten i en HTTP-förfrågningsparameter. Webbapplikationen bearbetar och distribuerar den senare utan validering eller escaping. Detta är den enklaste formen av XSS, och det skadliga skriptet som är avsett att påverka offrets webbläsare kan enkelt modifieras, potentiellt utan att användaren upptäcker attacken.
• Stored Cross-Site Scripting: I denna variant lagrar webbapplikationen inputvärdet, som innehåller det skadliga skriptet, i ett lagringsmedium. Skriptet består tills applikationen hämtar värdet och införlivar det i HTML-dokumentet. Vanliga ingångspunkter för denna sårbarhet inkluderar webbplatskommentarer, blogginlägg, användarnamn, chattar, kontaktformulär och beställningsinformation. Persistent XSS kan komma från olika källor, där HTTP-protokollsvar är de vanligaste, samt meddelanden via SMTP, instant messaging-tjänster och socket-notifikationer.
• DOM-baserad Cross-Site Scripting: Document Object Model (DOM) är ett programmeringsgränssnitt som representerar en webb-dokuments struktur och kopplar det till ett skriptspråk. Det gör det möjligt att organisera dokument som HTML eller XML och gör det möjligt för program att ändra dokumentets struktur, stil och innehåll. I en DOM-baserad XSS-attack körs den skadliga payloaden genom att modifiera DOM-miljön i offrets webbläsare, vilket får användaren att oavsiktligt köra klientkod. Med framväxten av JavaScript-bibliotek har bearbetning av data från opålitliga källor (osäkra eller felaktigt kodade) på klientsidan blivit allt vanligare, ofta genom att skriva denna data till webbplatsens DOM.

Utvecklingen av Cross-Site Scripting (XSS)

Sedan den initiala upptäckten av sårbarheten har omfattande forskning genomförts inom detta område. När programmeringsspråk utvecklas uppstår nya metoder för att utnyttja Cross-Site Scripting, på grund av den mångfald av programmeringsspråk och webbutvecklingsmetoder. Ett intressant exempel är JSFuck, en programmeringsstil som endast använder sex tecken och kan generera och köra JavaScript-kod med minimala tecken, baserat på JavaScript-språket självt. Det är avgörande att överväga denna programmeringsstil när man utvecklar strategier för att minska Cross-Site Scripting.

Denial of Service (DoS) och Distributed Denial of Service (DDoS)

Dessa attacker innebär att en webbplats översvämmas med trafik, vilket får servern att bli överväldigad av förfrågningar och gör att den inte kan visa innehåll för användarna. I många fall utförs dessa cyberattacker samtidigt av flera datorer, vilket gör dem särskilt svåra att motverka. Angripare kan komma från olika IP-adresser världen över, vilket ytterligare komplicerar identifieringen av den potentiella källan.

Denna cyberattack syftar till att göra ett system, en applikation eller en maskin obrukbar, vilket blockerar den avsedda tjänsten. Attacken kan rikta in sig på informationskällan (t.ex. en applikation), kommunikationskanalen eller datanätverket. Webbservrar har en begränsad kapacitet att hantera förfrågningar eller användaranslutningar; att överskrida denna gräns kan sakta ner eller stoppa serverns svar, vilket potentiellt kan orsaka avbrott. Denial of Service (DoS) och Distributed Denial of Service (DDoS) är två tekniker för att genomföra sådana attacker. Den primära skillnaden är antalet datorer eller IP-adresser som deltar i attacken.

Vid DoS-attacker kommer många förfrågningar till tjänsten från samma maskin eller IP-adress, vilket förbrukar de tillhandahållna resurserna. Så småningom blir tjänsten överbelastad och börjar avvisa förfrågningar, vilket leder till en nekad tjänst. DDoS-attacker, å andra sidan, involverar flera datorer eller IP-adresser som samtidigt riktar sig mot samma tjänst. DDoS-attacker är svårare att upptäcka eftersom förfrågningarna kommer från olika IP-adresser, vilket gör det omöjligt för administratörer att blockera den begärande IP:n som de skulle kunna göra vid DoS-attacker.

Datorer som deltar i en DDoS-attack rekryteras genom malwareinfektion, vilket gör dem till bots eller zombies som cyberbrottslingar kan fjärrstyra. En grupp av bots, det vill säga datorer infekterade med samma malware, bildar ett botnät känt som ett zombienätverk. Detta nätverk har en avsevärt högre kapacitet att överväldiga servrar än en attack som utförs av en enda maskin.

Sammanfattningsvis

Således, baserat på den ovan nämnda informationen, inkluderar befintliga cyberhot Malware, Ransomware, Virus, Maskar, Trojanska hästar, Denial of Service, Rootkits, Phishing, Spyware, Adware och kombinationer av dessa som stöds av olika cyberangreppsmetoder.

Dessa attacktyper är ofta beroende av varandra och använder flera tekniker inom ett enda angrepp. Till exempel kan en Trojan användas för att initiera en DDoS-attack senare, medan en Rootkit kan exekveras efter att ha fått tag på lösenord via phishing.

Således, baserat på den ovan nämnda informationen, inkluderar befintliga cyberhot Malware, Ransomware, Virus, Maskar, Trojanska hästar, Denial of Service, Rootkits, Phishing, Spyware, Adware och kombinationer av dessa som stöds av olika cyberangreppsmetoder.